Så har blåbärsfärgen…

nästan försvunnit från fingertopparna och semestern har blivit till vardag igen. Eller rättare sagt, K är, glad och lycklig över att få träffa polarna igen, lämnad på dagis. Och jag har bara lite dåligt samvete när jag packar utflycktsväska för en heldag vid Fredhäll m kompisen E.

Skypar m A och A som fått för sig att flytta till Singapore och lämna ett gigantiskt hål efter sig här i Kransen. Kul att dom finns i alla fall, någonstans. Får nog börja kolla biljetter.

Bästa…

…i Prideparaden, moderat ungdom: bögar som gillar muf.

Försöker f.ö. som den pk förälder man vill vara föklara vad det hela handlar om, men märker att för en som ena dagen vill gifta sig med Lisa på dagis och andra med farfar så går det inte in ett dyft.

I regnbågens färger

Jag rullar nedför Götgatan och det gör mig glad att sommarfolkhorderna är lite mindre turisttrötta, lättare på steget och på något sätt lite färggladare. Och jag tänker att det nog är för att det är Pridevecka, även om det låter sisådär lagom klyschigt med färgglada. Men det är lite så. Söta italienska bögpar med Kappatröjor och så. Själv känner jag mig lite tråkig, lite utanför för att jag inte tillhör den där subkulturen. Ett citat från en närstående som nyss klivit ur garderoben ringer i mina öron: ”men dina kompisar var ju så otroligt heeetero!”. Som att de hade beiga koftor på sig allihop.

Och det får mig alltså att känna mig lite tråkig, samtidigt som jag någonstans också vill vara en sån där söt 20-årig italiensk bög. Men det kan jag ju onekligen aldrig bli.

I alla fall så känner jag mig lite stolt, att vi ändå lever i ett land och har kommit till en tid där inte bara heterokärleken accepteras, där min 50-åriga manliga kollega kan prata om sin man med hans rätta namn och inte bara det könsneutrala ”sambo”. Så jag tänker nog stå där på lördag och titta och beundra den stolta paraden och känna mig lite utanför men lite stolt jag också.

Sommartorka

Ska nog smygskriva lite om K, mitt rödhåriga yrväder. Den är ju ändå min, bloggen. Så jag kanske gör den till en barnblogg istället, jag är ju ändå 35 och småbarnsmorsa. Men med inslag av vilt nattliv givetvis.

K tittar på garderoben i mitt gamla flickrum, fylld med klistermärken: ”Mamma, klistejmäjkena ä fantastiska!”.

K när hon är oförberedd på att jag ska komma in i rummet: ”Fan va jädd ja blev!”.

K för att uttrycka att något är viktigt: ”Kom hit, annars dödaj ja dej”.

K när vi blev överraskade av regnet på vår blåbärsplockarskogspromenad igår och letade regntätt träd (S konstaterade för övrigt att blåbärsplockande måste vara jämförbart med räkskalning; det går åt mer energi åt plockandet/skalandet än man får när man äter bären/räkorna). K pekar: ”det häj tjädet äj pejfekt!”.

Och var har man då så mycket tid att man väljer att ta upp skrivandet på den sedan länge avsomnade bloggen? På jobbet naturligtvis. För idag tog mina 1,5 veckors semester slut. Bara att ligga i ett par tuffa väntande veckor, innan nästa semesterperiod tar vid.

Får se om fortsättning följer.

Att vara eller inte vara

”Maria, vi börjar bli oroliga. Inte mycket skrivarglöd i tangenterna längre. Eller har du helt enkelt lagt ner bloggen utan vidare?”

En befogad fråga. Och svaret är väl ungefär: ja, jag tror det. Att jag har lagt ned den alltså.

Ledig=

att sitta 20 minuter på en bänk i solen utanför Konsum och vänta på att de ska öppna.

Tjejmys

…med äldsta gamla kompisarna i helgen. Rosévin, bastubad, mat, chips och marängsviss. Kan bara bli succé. Tänkte klistra in planeringsdiskussionen men censureringskraven gjorde jobbet ohanterbart.

Mediastrategi?

Onsdag 19.30. Regeringen meddelar att man tänker ge Saab undsättningslån.

Torsdag=superröd och mycket tidningsfri dag i hela landet.

Med vårens nyhetshändelser och söndagsnätter med LO-presskonferenser och Swedbankintervjuer i alltför färskt minne kan jag konstatera att det verkar vara en mediastrategi att gå ut med tunga nyheter på tider när ingen har möjlighet att följa upp dem. Frågan är varför.

Kampanjen i tunnelbanan som fick mig att fundera tio minuter i sträck:

”Att hyra bil behöver inte längre vara som att ta en springnota från Finlandsfärjan”

Statoil

Eh???

Till slut hände det

…det jag misstänkt någon dag skulle hända. När jag byter om från risiga cykeltröjan till fina jobbtröjan så upptäcker jag det. BH:n ligger absolut inte där den ska i väskan. Illa. Tur att inte kinesen är här, hon som gick på min spankskurs i Guatemala och som studerade mig ingående och skrek så att det ekade på mycket dålig spanska: ”men har du ingen bh på dej??!!”. Den gången hade jag det dock.

Kofta på.

Jag fasar för den dagen när jag dessutom måste gå runt i cykeltights hela dagen, det är snäppet värre.